Vad är biometri?
Biometri är ett område för biometrisk igenkänning som utnyttjar biologiska egenskaper för att unikt identifiera individer. Biometriska igenkänningssystem försöker matcha en individs biometriska data för att göra en positiv identifiering. Biometri kan användas för att unikt identifiera individer genom ett märke eller ett avtryck på en individs kropp, t.ex. fingeravtryck, handgeometri, ansiktsegenskaper eller näthinnemönster.
Biometri har många användningsområden inom säkerhet och autentisering. Biometri används till exempel ofta för att verifiera en individs identitet vid identitetskontroll. Biometriska system kan också användas för att registrera närvaro, spåra anställdas tid eller få tillträde till begränsade områden. Biometri kan också användas för att identifiera personer, till exempel för att förhindra bedrägerier.
Biometri kombineras ofta med annan teknik för att skapa ett biometriskt identifieringssystem. Exempel på detta är fingeravtryckssensorteknik i kombination med programvara för ansiktsigenkänning för att anställda ska kunna logga in automatiskt, eller en näthinneskanner som ger tillträde till byggnader med hjälp av en digital nyckel.
Olika former av biometriska tekniker
- Irisskanning – Denna teknik använder en individs iris som en form av identifiering. Till skillnad från andra former av biometri kan iris inte ändras. Detta kan användas för identifiering eller åtkomstkontroll. Iris är unikt för varje person, så det finns ingen risk för att någon annan använder det för att få tillträde eller för att utge sig för att vara personen. Denna teknik kan dock inte användas för att spåra aktiviteter eller övervaka personers hälsa. Irisavläsning används ofta i närvarosystem och för identitetskontroll i offentliga tjänster. Den används också i vissa kommersiella system som ett alternativ till lösenord.
- Handgeometri – Denna teknik mäter en persons handgeometri för att göra en positiv identifiering. Handgeometri kan användas för att identifiera personer och för att spåra deras aktiviteter. Handgeometrin är inte lika unik som fingeravtryck, och det finns en möjlighet att någon skapar ett handavtryck som ser likadant ut. Handgeometri kan vara användbart för bekvämligheter, t.ex. för att öppna en dörr eller logga in på en dator. Vårdgivare och brottsbekämpande myndigheter är dock oroade över att hackare kan ta kontroll över handhållna enheter.
- Ansiktsigenkänning – Ansiktsigenkänningssystem jämför en persons foto med det foto som finns lagrat i ett system för att göra en positiv identifiering. Denna teknik är inte lika exakt som andra biometriska tekniker, och det finns en möjlighet att någon skapar ett foto som ser likadant ut. Ansiktsigenkänning används ofta för att logga in på datorer eller godkänna köp, t.ex. när man köper alkohol.
- Skanning av näthinnan – Denna teknik använder en persons mönster av blodkärl under näthinnan som en form av identifiering. Till skillnad från andra former av biometri kan en näthinneskanning inte förfalskas. Detta gör den idealisk för autentisering av transaktioner på nätet och för tillträde till känsliga områden, t.ex. militärbaser. Denna teknik kan dock inte användas för att spåra aktivitet eller övervaka individers hälsa.
Exempel på hur biometrisk mätning användes förr i tiden
Ett exempel bakåt i tiden där biometrisk mätning användes på ett sätt likt hur det används idag, är när fingeravtrycksigenkänning dök upp för första gången i början av 1900-talet. Det första kända systemet för fingeravtrycksigenkänning installerades i Tokyos polismyndighet på 1930-talet.
Snabba framsteg inom bioteknik, mikroelektronik, biometri och datavetenskap har gjort att biometriska igenkänningssystem blivit väldigt mycket vanligare.
Vad är biometrisk autentisering?
Biometriska system används för att registrera biometriska data och göra en positiv identifiering av en person. Biometriska system kan också användas för att autentisera användaren, t.ex. genom att säkerställa att en person som går in i ett system har behörighet att göra det.
Biometriska autentiseringssystem blir allt vanligare i både affärs- och konsumentmiljöer. Företag använder biometrisk autentisering för att ge säker tillgång till resurser, t.ex. företagsinformation eller känsliga datorsystem.
Konsumenter kan få tillgång till dessa system för grundläggande uppgifter som att logga in på ett bankkonto eller köpa varor på nätet.
Brottsbekämpande myndigheter är intresserade av att använda biometriska system för att identifiera misstänkta personer, t.ex. genom att ta fingeravtryck eller ta ett foto av en persons ansikte.
Typer av biometriska autentiseringssystem
- System med engångslösenord (OTP) – Ett system som genererar ett engångslösenord som måste anges för att verifiera användaren.
- Smartcard-baserade system – Denna typ av biometriska system kräver att en person drar ett kort eller stoppar in sitt kort i en läsare för att få tillträde. Kortet kan lagra ett digitalt certifikat som verifierar personens identitet. Systemet kan också kräva att personen anger en PIN-kod för att slutföra autentiseringen.
- System med digital signatur – Digital signatur används genom att man kräver en krypterad unik signatur som måste anges för att autentisera användaren. I Sverige är den vanligaste digitala signaturen BankID.
- System för ansiktsigenkänning – Denna typ av biometriskt system analyserar en persons foto för att autentisera användaren.
- Fingeravtryckssystem – Denna typ av biometriskt system använder fingeravtryck för att autentisera användare.
- Biometriska system för självbetjäning – I dessa system kan användarna registrera sina biometriska uppgifter, t.ex. fingeravtryck eller ansiktsskanning, och autentisera sig själva.
- Biometriska enheter – Denna typ av biometriska system integreras med datorhårdvara, t.ex. en fingeravtryckssensor i en smartphone, för att autentisera användaren.
Fördelar med biometriska data
- Biometri är ofta säkrare än lösenord eller PIN-koder.
- Biometri kräver ingen kunskap eller memorering.
- Biometri är ofta mer exakt än traditionella ID-metoder.
- Biometri är mindre känsligt för falska positiva och negativa resultat.
Hur fungerar biometriska autentiseringssystem?
Biometriska system jämför en identifierare, t.ex. ett fingeravtryck eller ett ansikte, med de biometriska data som används för att göra en positiv identifiering.
Om användarens identifierare och biometriska data stämmer överens ger systemet tillträde eller beviljar åtgärden.
Om användarens identifierare och biometriska data däremot inte stämmer överens nekar systemet tillträde eller utför en förutbestämd åtgärd, som att exempelvis skicka notis till ett annat system.
Typer av biometriska autentiseringssystem
- SVM-baserade system för ansiktsigenkänning – Använder maskininlärning för att analysera en användares foto och identifiera personen.
- SIL-baserade ansiktsigenkänningssystem (Single Instance Learning) – Dessa system identifierar samma person på flera foton.
- Neurala nätverksbaserade system – Dessa system analyserar en användares foto med hjälp av en graf för att identifiera personen.
- Klassificeringsbaserade system – Dessa system analyserar stora grupper av foton för att identifiera en person.
- Tidsseriebaserade system – Analyserar en användares tidsseriedata, t.ex. hjärtslag eller skrivhastighet.
- System som bygger på sparse-non-negative-factorization – Dessa system analyserar sparse-data, t.ex. en användares handstil.
Vad är en biometrisk identifierare?
Biometriska identifierare är de biometriska data som används för att göra en positiv identifiering, t.ex. fingeravtryck, ansiktsigenkänningsdata, näthinneskanningar, handgeometri osv. De är inte samma sak som själva det biometriska systemet.
En fingeravtryckssensor kan till exempel användas för att registrera fingeravtryck och för att öppna en dörr eller logga in på en dator, men den kan inte användas för att få tillgång till känsliga områden.
Vad är biometrisk identifiering?
Binär biometrisk identifiering är när en individs identifiering, t.ex. ett fingeravtryck, jämförs med de biometriska data som används för att göra en positiv identifiering. Annan biometrisk identifiering är när identifieraren inte direkt jämförs med de biometriska data som används för att göra en positiv identifiering.
Hur kan jag förbättra mitt biometriska identifieringssystem?
Biometriska system kan ge en mindre exakt identifiering när identifieraren inte stämmer överens med de biometriska data som används för att göra en positiv identifiering. Detta kan åtgärdas genom att förbättra datakvaliteten hos identifieraren eller de biometriska data som används för att göra den positiva identifieringen.
Vilket är det bästa sättet att lagra mina biometriska uppgifter?
Biometriska uppgifter bör inte lagras i samma system som identifieraren. Det kan leda till datakollisioner, långsammare åtkomst och större dataförluster. Biometriska uppgifter bör också lagras i ett annat system än identifieraren.
